Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I samma usla ställning bragt,
En gammal nerv sjuk man hörs klaga:
“Vid Gud! det står ej i min makt
Att detta grymma sken fördraga’1. —
Ej heller undre man härvid:
Den stackars gubben all sin tid
I mörkret famlat fram sin bana
Men lära se, och lära gå,
Är lika nödigt båda två;
Och all förmåga är en vana.
En sömnsjuk man skrek till och spratt
Helt högt från stolen, där han satt.
Hans namn var Dummer Jöns; Jöns Dummer,
Till kropp och själ, båd dag och natt,
Försänkt uti en ständig slummer.
Man kan väl tänka, hvilket spratt
För sådant djur att mörkret sakna;
Ty, sen man nu hans lättja ser,
Så skäms det dumma svinet mer
Att ensam sofva bland de vakna.
“Mig” — hörs en svärmare därnäst —
“Mig skymningen behagar mäst.
O sälla skymning, nöjets dager!
0 dunkelhet, så ljuf och mild!
När du förskönar hvarje bild,
Hvad gör det mig att du bedrager?
1 dig min yra fantasi,
Utur förnuftets tyglar fri,
Allt i ett lyckligt kaos blandar;
Igenom dig blir skuggan kroppj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
