Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hofman är — dess värre —
En präktig stjern a bär.
Men, stackars nådig herre,
Hur litet säll han är!
Jag satt framför min koja
En vacker aftonstund,
Då plötsligt hördes stoj a
Hans koppel kring min lund.
Hans nåd förbi mig trädde,
Just, som jag bäst förnöjd
Försynens godhet kvådde
I menlöshet och fröjd.
Det var en liten visa
Som själf jag gjort — jo jo —
Att himlens Herre prisa
För lugn och sinnesro.
För sundheten och födan,
För faderligt försvar,
För hvila efter mödan
Och ångerfria dar.
Hans nåde, stödd mot bössan,
Grant hade hört min sång,
Jag teg och tog af mössan....
Han tankfull gick sin gång.
Han göt en suck af smärta —
Ha, den förstod jag godt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
