Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gör godt, i tysthet följ det gömda kvalets fjät,
Styrk hår ett krossadt mod, ryck dår en dygd ur nöden.
Det gifs ett sått, min son, att mildra sjålfva döden:
Gör godt, — och tro mitt ord: det gifs ej fler än det!
Julgrisen.
En prestman — jag tror mest, att det i Lappland var,
Men att det var för lång tid sedan,
Som denna händelse begaf sig där, emedan
Man lappska kyrkans fond se’n då förbättrat har; —
Nu, att ej tiden fåfängt spilla
Med gissningar, så lefde här
En prestman, som just ej predikade så illa,
Men som var ganska slät i pastoral ier.
Hvad! Åro, frågar ni, då pastorater där
Så usla? Hade han i sådant sitt elände
Ej ens två, tre, minst ett prebende?
Han hade ej en gång, godt folk, ett pastorat.
Han lefde där, jag skall ej ljuga,
Trångt, ogift, slätt betjänt och ofta slätt i mat,
En säng, ett rankigt bord, en gryta, två, tre fat,
En lurk om femton år, som sopade hans stuga,
Och som i spisen sof, — se där hans hela stat.
Men lyckan dock en gång till jul på honom tänkte
Med något större öfverflöd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
