Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och vandrarns fot i mossans bädd
Din lilla hjässa trampar.” —
Linnæa endast blygsamt bad:
“Ack, skona mina späda blad!
Jag nog ditt värde känner,
Du fångar, djärf, hvarenda blick
Med glansen af ditt stolta skick,
Men inga sanna vänner.
Du trifs ej fri kring dal och äng:
Blott på en ritad blomstersäng
Är konstens vård dig trogen.
Du på parterren fått din plats;
Men min — är frihetens palats,
Den svala, tysta skogen!
På kala stängeln lyft mot skyn
Den granna fina purpurhyn,
Som ingen vällukt andas!
Jag lutad står mot modrens barm;
Med själen, alltid barnsligt varm,
Med himlens vindar blandas.
Jag växer blott i klippans ljung:
Dock såg mig där naturens kung,
Dess siare i norden
Den tid, då från dess berg han kom
Och fann och gaf sin lag därom,
H vad Flora skänkt åt jorden.
Och mången vän utaf mitt land
Mig söker, genom snår och sand,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
