Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där strömkarlsharpan klingar öfver vågen,
D& månen kysser våta harpob&gen.
HON.
Jag mins en natt, så ljuslätt varm som dagen
För blommans slummer har den ock en sol;
Då leende i unga syskondragen
Stå morgonen och kväll vid samma pol;
Då vakan stämmer vemodsfulla slagen,
Och nejden doftar som en ängsviol:
Där ljusa älfvor sväfva om i ringen,
Och öfver tufvan glänser silfvervingen.
HAN.
Jag mins de gamla skogarne och landen,
Där dånande man under klippor far.
Jag mins den sjö, där dunkelgröna stranden
Sin höga mur kring blåa djupet drar.
Där stod en gran och nickade på sanden
Och hjässan lutad öfver böljan bar.
Där låg vår faders hydda invid fjärden,
Och frid och lugn var denna vrå af världen.
HON.
Jag mins de många holmarne och dalen,
På blommor och på sångare så rik.
O. står han kvar ännu, den gamla ålen?
Ar hyddan än den forna hyddan lik?
Där mången gång jag stod och såg i salen,
Hur solen sjönk i guld bakom en vik. — —
Kom, broder, kom och räck mig handen,
Vi vilja åter till de sköna landen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
