Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tiden henne ekönhet ej beröfvar.
Jag tror säkert, något trolleri
Hon i tysthet under vintern öfvar,
För att ung igen om våren bli.
Huru friska blomstra ej dess kinder,
När i maj hon vaknar ur sin blund!
Huru mildt hon ler i höstens stund,
Då sin krans af gyllne ax hon binder!
Äfven i sin hvita vinterhufva
När hon sofver, hjärtans täck hon är,
Lyst af måna as lampsken — ack, det ljufval
Mången bar i mindre blifvit kär.
Edens rosor bär hon ej — man klagar;
Därtill har hon sina goda skäl.
Medge blott: hon bär sin ålder väl
Och ej saknar sina vackra dagar.
Hon har fel; om dem hon hörs förklara:
“Du, som klandrar mig, besinna dock,
Att, om själf du vore båttre bara,
Vore gamla jorden bättre ock/’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
