Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Kom fram! Jag vill betrakta dig, nu medan månen
lyser;
En kappa vill jag gifva dig: mig tycWe& att du fryser.”
Så talte lifdrabanten till kung E.ik.
Och Eiik gick till gallret fram. och lifdrabanten log.
Han sade: “Skägg har dn fatt nog, se’n konung Erik
dog,
Och däraf kan du väfv* dig en mantel.*’
Nu hördes klockan ’j»-.öa tolf från höga fängseltornet;
Brandvakten tutade så doft tolf gårger uti hornet.
Drabanten gick — och vakten tog en annan.
Men Erik gick så många steg, som slag hans hjärta
slog;
Och stegen stå i golfvet kvar, som kungafoten tog;
Men, Gud ske lof, hans hjärta har fått hvila.
“Kung Erik, slut ditt öga till; ty tolf har klockan
slagit.
Kung Erik, sof, Kung Erik, sof, fast de din krona tagit.”
Så talte lifdrabanten till kung Erik,
Slätt intet Erik aktade att klockan slagit tolf,
Men stannade vid vaktens ord på maskestunget golf.
“Kung Erik” lät så lustigt i hans öra.
“Kung Erik, kom till gallret fram; ty månen sicrider
fjärran.
Om det är du, så buga dig i stormen inför Herran.”
Så talte lifdrabanten till kung Erik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
