Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men nu träder hon in, den sköna, gudomliga
medern,-Ljus som en strålande dag och glad som en himiml i
solsken.
Piltarne alla springa nu upp, som genom ett trollslag,
Fatta sitt koger cch gripa sin pil och rikta sin båge
Mot den odödligas barm, som gömmer olympiska lågor;
Men med leende min hon lyfter ett varnande finger,—
Bågarna sänkas i hast, och gudinnan talar och säger:
“Månen, kärlekens sol, är tänd. I doftande lunder
Aftonens fåglar slå de milda, försmältande slagen.
Bullret är dödt, och bäckarne hviskaom hjärtats idyller,
Drömmens, aningens värld går fram öfver jorden, och
lifvet
Viges nu in i gudars mystér, och suckande längtan,
Rådnande hopp i männniskobrösten vaknar och sväller.
Flygen kring jorden ut och gästen dess söner och döttrar,
Träffen ert mål och kommen tillbaka med segrande löje.”
Sade, och amorinerna strax, de lydige piltar,
Flögo som blixten åstad, — och en värld försmälte i
namni os
Salighet hän vid stjärnornas ljus i den härliga natten.
’ Nils Sfjernsköld.
Det var den tappre Stjernskold, med hög och manlig själ,
Han stod på Dttnamtinde och förde där befäl.
I Pernau satt hans maka med troget hjärtas glöd,
Och deras barn hos henne i fångenskap och nöd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
