Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock visst lår han do åld ro gett långt mor ån billigt var,
Ty för den son, som sist blef född,fannsknapptensmula
kvar.
Sven Dufva våxte opp lik vål, bl< f ;;x< 11 red och stark,
Slet ondt på åkern som en trål oi h bröt < pp skog och
ma; k.
Var from och glad och villig städs, långt mer ån mången
klok.
Och kunde fås att göra i 111, men gjoide allt på tok.
“I Herrens namn, du arma Fon, hvad skall af dig väl bli?”
Så talte gubben mången gång allt i sitt bryderi.
Då denna visa aldrig slöts, brast sonens tålamod,
Och Sven tog till att tänka själf, så godt han det förstod.
När därför sergeant DuTva kom en vacker dag igen
Och kuttrade sin gamla ton: “Hvad skall du bli, o
Sven?”
Sågs gubben, ovan förr vid svar, bli helt förskräckt
och flat,
När Sven lät upp sin breda näbb och svarte: “Jo,
soldat!”
Den åldrige sergeanten log föraktligt dock till slut:
<‘Du, slyngel, skulle få gevär och bli soldat, vet hut!”
•Ja.” mente gossen, “här går allt helt afvigt mig i haod;
Kanske det mindre konstigt är att dö för kung och land.”
Den gamle Dufva häpnade och grät helt rörd en tår;
Och Sven han tog sin säck på rygg och gick till närm-
sta kår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
