Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var ej godt att dröja mer, man sviktade en hvar;
Ånnu en åska, och man såg blott fem kamrater kvar.
Då lydde alla, när det ljöd: ‘‘Gevär i hand, reträtt!”
Sven Dufva blott tog miste han och fälde bajonett.
Än mer, hans svängning till reträtt gick ock besatt på
sned,
Ty långt ifrån att dra sig bort, bröt han på spången ned.
Där stod han axelbred och styf, helt lugn på gammalt
vis,
Beredd att lära hvem som hälst sin bästa exercis.
Det dröjde heller läDge ej, förr’n han den visa tick,
Ty bron sågs fyld med fiender i samma ögonblick.
De rände på, man efter man, men åt en hvar som kom
Gafs högerom och vänsterom, så att han damp tvärtom.
Att störta denna jätte ned var mer än arm förmått,
Och ståndigt var hans närmsta man hans skygd mot
andras skott.
Dock djärfvare blef fienden, ju mer hans hopp bedrogs;
Då syntes Sandels med sin ttock och såg, hur Dufva
slogs.
“Bra, bra,” han ropte, “bra, håll ut, min käcka gosse du,
Släpp ingen djäfvui öfver bron, håll ut en sturd ännu!
Det kan man kalla en soldat, så skall en finne slåss.
Fort gossar, skynden till hans hjälp! Den där har
räddat oss.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
