Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl XI.
(Ur diktcykeln “Kungarne”.)
I minnets dunkel öfver Sveas slätter
Med svård och lia ser du lugn mig vandra,
Och lians stränga räfst må ingen klandra,
Skar lagens svärd ock stundom oförrätter.
Jag vet, två hjältar öfver mig du sätter,
En var min fader och min son den andra:
De likna mig, men likna mer hvarandra,
Min sol föll mellan åskans tvenne nätter;
Och lång och lycklig lyste hon i norden.
All makt jag tog och guld jag tog från hundra,
Men hvad jag tog jag sparde åt mitt rike.
Därför mig ännu tackar fosterjorden,
Hon ser min bild och tyckes tankfull undra,
Och önskar ej, men söker dock, min like.
När åskan går.
Då himlen mörknar, och då solen sänker
I molnens bädd sin prakt,
Och jorden bäfvar, vigg på vigg där blänker
Ur klufna skyn, — vid hvarje blixt jag tänkefc*
O Gud, hur stor din makt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
