Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är en tröst, om den oek är klen’,
Ty man st&r lättare mot en fara,
Om vid dess åsyn man vänjes bara ...
Här sitter jag da på understol,
Ett mål för kärliga blickars sol.
Här sitter jag. Mig i bauden tagen
Och mig bekiken Guds långa dagen! —
Nå väl! Hvad sägen I om min bild?
Är ej min blick obeskrifligt mild?
Är pannans hvalf ej ett fridens tempel,
Där sjålfva sköuheten tryckt sin stämpel?
Och munnen sedan med sina fjun?...
Om konstnärn gifvit mig en basun
Och satt i handen en liljestängel,
I säkert tagit mig lör en ängel.
Hvad är all honung, som jorden har,
’ Mot mina leende läppars par?
Det vore något att mig få klappa
Och kalla mig för: “Du lilla pappa!”
Men hvad är detta? I skriken “fy!”
Och synens färdiga till att fly.
Jag hör er ropa, förskrämda, skygga:
“Hvad dessa ögonbryn äro stygga!
De kunna anstå en leopard,
Men ej en lekande, munter bard.
Se, bur han blänger, den ättikssure!
Yi förestält oss en lustig ture,
En hygglig, själfsvåldig, glad garcon,
Med magra kinder och näsa lång
Och vackert hår och mustacher nätta;
Men intet funno vi af allt detta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
