Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den blicken ljög: — en menlös narr, jag trodde,
Att oskuld mera än på ytan bodde.
En mörkrets djåfvul i en himmelsk hamn,
Snart låg hon domnad i en annans famn
Och rodnande om ljufva synder drömde
Och nöjets bågar till berusning tömde.
Man trallade också för mig en gång
Om “evig vänskaps” tro en utnött sång;
Den visan var dock icke svår att sjunga,
Ty hjärta kräfde den just ej, blott tunga.
Du mänsklighet! Hvad vill du skryta af?
Du är, hvad som du var, en pyntad graf;
Din synd du uti dygdens trasa gömmer,
Och, skuldfri själf, du likar friskt fördömer.
En raggig ulfvaflock, med blick af lam,
Du stryker öfver hela jorden fram;
Af Gud du säger dig ha lånat tycket,
Men, med förlof, du felar i det stycket.
Du hycklerska, omkring din nakna blygd
Du sveper händigt fikonlöf och dygd,
Och sedan inför både Gud och like
Du går och pockar på ett himmelrike.
Om här du vore uti en person,
Jag skulle dig ifrån en diktad tron
I Niagaras bränning stöta neder
Med dina dolda brott och fagra eder!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
