Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och sedan väl jag gömt din usla skam,
Jag störtade mig själf i hvirfvelns dam:
Hur rysligt skön den stunden skulle vara,
Då Niagara uppslök Niagara!
Vid Kasjier Anders Wijlcmans graf.
Jag vågar kasta blommor på en graf,
Kring hvilken många skilda läten ljuda,
Där skrymtarn stftr och rentvår sina händer
Och stammar fariséens lätta bön;
Där detta lägre tadel, som här gadd,
Fördömer blindt med starr på ena ögat
Och kallar dygd den hvila, som ej syndar,
Af frestelsernas makter oförsökt
Och kanske aldrig bränd af ökensanden.”
Så skrider mången bräcklig krämarskuta
På små cch lätta vågor till sitt mål
Och vimplar präktigt i den nådda hamnen;
På hafvets arm lion aldrig dock har gungat,
Mot stormens jättar bröt hon ej siu bog,
Och en korsar hon mötte ej på färden,
Som ville mana ut till vådlig strid.
Se’n är så lätt att ligga invid stranden
Med bergad laddning och den lätta glans,
Som simmar ofvanpå för hopens öga
Och tillfrodsställer många, — ej den blick,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
