Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fastän du blef s& hemsk inunder linden,
Men sätt dig här på tufvan å ljungbevuxen stig
Och torka dina tårar, så skall jag säga dig,
Hvem suckade så tungt uti skogen.
När natten sakta stiger utöfver land och sjö,
Och dagens sol begynner att försvinna,
Och vågen går till hvila inunder grönan ö,
Och alla vackra stjärnor börja brinna,
Då blifver himlens båge så ren och spegelklar;
En här af goda änglar så tyst därunder far
Och gråter silfvertårar öfver jorden.
Då ser i himlens spegel sin bild den arma jord
Och finner sig så dyster och förkastad.
Hon täljer alla*synder, all lögn och flärd och mord,
Hvarmed hon är se’n tusen år belastad.
Då far en dödens rysning igenom hennes märg.
Då bedja alla dalar, då bikta alla berg,
Då suckar det så tungt uti skogen.”
“Haf tack, du älfvadrottning! Det glömmer jag ej mer,
Ej heller fruktar jag att hemåt vandra.
Se där, i månens strimma min rätta stig jag ser.
Farväl, vi glömma icke brådt hvarandra.
Väl år jag mycket ringa, ej har jag gods och gull,
Men Herren vill jag lofva, att aldrig för min skull
Det sucka skall så tungt uti skogen.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
