Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och den höga åsens branter,
Står en koja, gömd och ringa.
Låg ar kojan, hög är furan,
Högt år forsens dån, och mäktigt
Mer än alla månskotankar
Slår naturens stora hjärta.
Runotar, den ädla sångens
Höga moder, bor i kojan,
Bor allena, bor i armod,
Bor i sorg och bor i längtan,
Sällare än lyckans skötbam,
Rikare än kungadöttrar,
Icke heller allt för ensam.
Många spår till koj au leda.
Lätta spår, som vånda tyngre,
Med ett sviket hopp, tillbaka.
Kom en dag en munter yngling:
“Frid med dig, du sångarmoder,
Diktens ädla fostrarinna!
Länge dina spår jag följde,
Sökte dig i stadens vimmel,
Sökte dig i bygdens lekar,
Sökte dig i tärnans löjen
Och vid bägarns rand förgåfves.
Nu, o moder, ett mig lofva:
Lär mig sångens gudagåfva!”
Runotar, den ädla sångens
Höga moder log och sade:
“Fann du icke mig i staden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
