Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slår du opp ditt blåa öga, blomma
Hörs ett jubel: “nu lär våren komma!”
Du är älskad, ty i dig man skådar
Först ängeln, som hans ankomst bådar.
Men på gula blomman ingen tänker,
Ej en blick, ett ord man henne skänker;
Ej från sorg och smälek hon förlossas,
Förr’n af vandrarns fot den arma krossas.
Dock var hon den första hftt på stället:
Än låg snön och glimmade på fjället,
Än låg du och drömde under kullen,
Då mig solen väckte opp ur mullen.
O, att än jag sofve lugnt därunder!
Ack, ty korta voro glädjens stunder:
Mycket har jag lidit, föga njutit. —
Blåa sippa, vet du hvad jag brutit?”
Så den ena blomman till den andra,
Ty de båda älska dock hvarandra;
Så den ena hörs sin sorg förklara —
Så den andra från sin tufva svara:
“Fråga hellre: hvad har sippan brutit? —
Knappt min stängel ur sitt gömsle skjutit,
Förr’n man grymt tog bort min späda syster:
Se’n är dagen lång, och skogen dyster.
Här i lunden stodo vi tillsamman,
Alla systrarna i fröjd och gamman;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
