Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och vände åter snart med aftonvarden.
Men när hon sett, att hvarje mun fått nog,
Hon skyndsamt vågen nedåt dalen tog.
Hon framåt vandrade med sorgsen håg,
Kring nejden blickarna på spänning foro.
Till sist hon, hunnen nåra elfvens våg,
Mörklockig mörkögd pilt i gråset såg,
Sin moders högsta fröjd och högsta oro.
En öppen psalmbok hvilade mot knät;
Men pilten läste ej. Han sakta gråt.
Hon stillade sitt eget hjärtas slag
Och mildt och tåligt låt den lille skrifta,
Hur tungt det käns att vara klen och svag,
Att ej ha hoppet att som man en dag
I strid med stolte hjältar hugg få skifta,
Att känna viljan växa hvar minut,
Och dock ej ens i leken hårda ut.
När slutligt saktades hans tåreflod,
Hon talte tröst som modershjärtan kunna.
Hon hviskade om ädelt hjältemod,
Som aldrig göt en droppe utaf blod,
Om stolta segrar, utan svärdshugg vunna,
Om snillets ångerfria vapenfärd
I andens strålande och rika värld.
Han dolde hufvudet i moderns sköt
Och sökte tyst sin unga sorg att bära.
Men når till slut hon rörd och tankfull slöt:
“J31ef ån din arm för svag för en musköt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
