- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 1. G. Stjernhjelm, G. Rosenhane och J. Columbus /
15

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göran Stjernhjelm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mången af nedträdd root och oachtande fnöskote stubbar
Sprijter här uth. skiuter op, får löf och kommer i blomma.
Mången af fattigt blod, utkommen ur taak-löse kåtor,

Stijger alt op åt och op genom dygd och berömlige dater
Til thet ypperste måål utaf heder och adelig högheet.

470 Fins deremot ock then, som, högt op i rijke palatzer
Boren i silkes säng, af Gud välsignat i vaggan,

Fiärran af hedenhöös veet leda sin adel och ahner,

Men — thet klagligit är — så nyttiar sin adel och ahner,

At lian i ställe för roos, för prijs, för heder och ähra,
Gagnai’ sig håån och spott och alsom största vahn-ähra,
Lijdes af ingen man, men af alle begabbas och hatas,

AUom een öfverlast och jorden een afrapi-börda.

Icke så tu, min son, tin plicht tu tager å vahra.

Vetandes at een man sine fädgars titlar och ahner
480 Håller i värdigt prijs och i ing’hand måtto befläckiar,

Inte benögd med thet, at de hafva braclit tig i liuset,

Utan at tu samme lius med tit lius vidgar och ökar.

Såsom en lampa sin eld förkofrar och lyser i mörkre,

Alt medan hon sin spädsl och näring niuter af olio.

Så vil och adels stånd med öfning af adlige dygder
Hållas uthi sin glantz; tryter här af dygdenes olio,

Släckt blifver adels glantz och lampan hon tynes i mörker.
Snöd är een ädelman, then sielf-sine dygder ey adla,

Snöd är en ädelman, then moorsqvedet adlar allena.

400 Sidst tu ville betrackta then aldrig hvijlande tijden,

Ungdomens åhr uthi brunst rasa fort som en ijlande hvirfvel,
Aldren i miugg, omärckt, sachtsmijlande, smyger i ställe.
Hvartöre gif god acht opå glaset, at tijden i hvjmsku
Ey löper hän, men lär och gör hvad gott är i tijda.

Tänck, hvad et osnygt diur een gammal och dygdelöös man är!

o

Alderen har sin vanck; när stöd och stolparna bugna,

G aflarn a luta framut och väggarna slå sig i rämnor,

Taket gristnar i dropp och huset begynner at braka;

Qvamen har ingen gång eller gny och fänsterne mörkia.

500 Malört utur hvar knut, döfve näslor i springiorne växa,

Hanan å gyllande brand springer inte meer om, lookar halsen,
Lyder alsingen vind, men hänger och hotar at falla,

Harpan hon är förstämbd, lyder inte, strängiame snarra.

Tå är i samma palatz slätt lust mer, frögden är uthe,
Gästebod, Harpor och dans hörer op, både tiensthion och husbond

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:09:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/1/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free