Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göran Stjernhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Storkarae komma nu fram, långnäbbote, kacklande villgäss,
Nu synes ock igen Palamedis vakande tranor
Para sig hoop, samt alle the diur, som vistas i skogen,
Hiortar och hind sampt elgar och rådiur, foglar och harar
Springa nu med stoor lust uthi the grönknoppade lundar,
Hvar tåger sin til sig och villia nu böria sig alstra.
Hvad Neptunus han har uthi the kringlöpande strömmar,
Hvad uthi siöar och haaf fins, hvad uthi älfverne spelar,
I then liufliga sool så väl som liufliga skugga,
Och beherskas uthaf then blå-siötvingande Thetis,
Köres uthi sit lijf til lust, uptändes af älskog.
Summan är thet: All ting bestrijder then lille Cupido.
Men ey diuren alleen uthan också diurenas herre,
Menniskan, är ock nu til lust fast mera benägen.
Så then rijke, som har med guld upfylte chatuller,
Gånger i dans hos the guldglänzande dyre madamer,
Fri för korg och sorg, ty kufvar alt gullet sig under.
Ja, then fattige smyger ock in, fast sällan hos höga,
Doch söker han sin like igen, sig frögdar i löndom.
Frisker och ung går med uthi dantz, när strängiarne klinga,
Gammal och grå, som sitter i vrå, leer, luurar och tijger,
När man minst veet uthaf, står then guldvingade pilten
Och lägger an med list, upvärmer kalleste gubben.
Neptunus, Vulcanus, och hin gråhyssiote Pluto
Måste theran om vårena blijd uthi blomstrande marken.
Är han hög och vijs, uthi konsterna många bepröfvad,
Måste doch här gifva tapt, står ey mot lille Cupido.
Salomon, i sin konst fast högre än konungar alla,
Vart uthaf kärleek full, hade tusende frillor och hustrur.
Var icke Phoebus lärd på speel, på verser och Örter,
Blef dock tänder i eld til then högfärdige Daphne,
Lopp uthi skog och marek, som hiorten viider i brunsten.
Paris, fijner och skiön, sampt Achis, liuflig af anlet,
Älskade skiön Helena, men hin jungfru Galathea.
Doch ville ock then enögde best, Polyphemus in antro,
Gerna theran, kröp ut och låg upå backen i soolen,
Stundom han med sin sång och dicht ville jungfrurna blidka,
Stundom han med sit skryt och skräpp, som många nu giöra,
Stundom med hoot och truug åt vänaste fnaren Achis;
Var han än stor och lång honom tvingade lille Cupido.
Gammal och ung, rik, fattig, skiön, lekt, lärder och olärd,
Stark och svag, lång, låg, all ting, som finnes i verlden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
