Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göran Stjernhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Älskogen i mit bröst, men sielf är hon skumpar än hvätsteen.
Mit stolt’ hierta thå gör hon veekt och sårar i älskog,
Sielfver osargat och heel, ey nånsin är hårdare flinto.
Sielf är hon ijs och sniö, men mig är hon hetar’ än elden,
Kall är hon af sig sielf, men mig hon bråder i älskog.
Alt hvad hon yrker och gör, hon sielf hvart känner ell’ af-veet,
Mild är hon och spijsar ut thet, hon sielf hvart äger ell’ åtte.
V.
Afkimu Är sit uphaf lik.
A alla diur på jord föds alster, them sielf lijke:
Af åsnor åsna blijr, af ulfvar ungar slijke,
Een hare föder ey kattungar i sit släkte,
Och om ock apan sielf må föda ungar äkte,
Så är’ the henne lijk’, ey ailar falken dufva,
Uthaf the vilda trän man bitter must måst sufva.
Vil tu nu veta viet, hur’dan then jungfru biijfver,
Som tu til hustru får? Tig modren thet beskrifver,
Och oaneedt hon sig i jungfrustånd månd vijsa
Heel dygdig, stilla, from; sen tu är gift, först prijsa
Thes dygder, som hon haar. Om modren är lastvärder,
Är dottren lijka dan; thet sagt har mången lärder.
Men är hon värd beröm, har dottren samma kynne.
Tu sällan annat seer,* men måste städs fömimme,
At aldrig långt från trä et äpple månde falla.
Så är i thenna sak; med mig thet sanna alla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
