Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Rosenhane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7.
Svad achtade iag det, du log’ åth min begäran;
Had’ du mig intet kiär, när iag kär hade dig,
Jag undrad’ intet på, du öfvergåfve mig;
At hafva hafft dig kiär, nog voro mig den ähran.
Men at iag älskar och skal intet dig besvära;
Du vetet du âet doch värd, at hvar och en det giör,
Så undra intet på, at iag det göra tör.
Min villia är mig frij, hvem kan mig den afskära?
Likväl är jungfruers art derföre villia väga,
At folk må icke stort af deras kiärleek säya.
Så vet, at ingen vet, iag skulle dig begära;
Och vet du icke siälf at säya det för vist,
Dy kumme än der om en tviflan eller tvist,
Så kan iag säya: Ney, iag har ey hafit den äran.
8.
K» en blind kärleek ey, der ingen dygd är, vara,
Som siälf är idel dygd, så undra intet på,
At han så mången man så säker låter gå,
Den han ey pröfvar värd sin sötheeta macht förfara.
Den gifver sig til krigz, som litet achtar fara,
Til konster den, som har gått minn’ och högt förstånd.
Hvar mäter krafften sin, når han vil tag’ ett stånd.
Den ondom sällan kan sig älskog uppenbara.
Dy finnes någon til, den som sig låter vinna
Af afvund eller haat, af onska, slem begär, #
Af falskheet, otro, liât och hvad mer odygd ärf
Hoos de kan intet rum vår rene kiärleek finna,
tyet är et trä som vil planteras i god jord,
Men sätz dett annorstädz, är fåfäng möda, giordh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
