Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Rosenhane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9.
Hvem säger, at een dröm har intet til betyda?
Doch hafver mången sagt hvad dem skulle händ och ske,
Som vij vid undran stor af andra hör och se;
Dy andan varing giör hälst dem, som honom lyda.
Men aldrig har iag drömt, det så lätt til uthtyda,
Så lefvandes, så bart, sigh kunde migh förte,
Som denna natt, hvaraff är inthe at göra spe,
Men mehr med några rijm den händelsen bepryda.
Jag såg min Venerid, mång ord med henne fälte,
Vij komme til ett rum, där några speglar stå,
At hon sig der uti beskåda ville, då
Bad iag och sade än, när hon sig der vidh stälte:
Betrachta thet nu siälf, se til om iagh har skiäl,
At iag så länge är en sådan skönheetz träl.
10.
Så syntes mig hon tog min hatt i sijna händer,
Och gick så där med uth; des millan sökte iag.
Det såg hon, ropa mig, fick hatten, sade: Tag!
Och så milt leendes sig eachtlig från mig vänder.
Ett frijhetz tecken är en hatt; dy när det händer,
At trälar frijheet gifs, så är thet gammal lag,
At gifv’ en hatt; så tror iag och hon får behag,
Omsijder frälsa mig och mig min frijheet sänder.
Men hurudan frijheet? At iag ey älskar mehra,
Fåe det iag älskat har? Det förra kan ey skee,
Det är otrolig ting, så vidt iag än kan eee.
Doch tyckte mig iag fick sist gunste teken flera,
Och tror ännu som förr, så hård är ingen skön,
Som blötes ey af en rätt älskare trägne bön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
