Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Rosenhane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15.
Su trogneste Amant, som tiugo àhr tillgka
Din jungfru älskat har, enäär hon var än qvar,
Och ännu tije åhr från det hon skilder var,
Det finnes ingen mehr i stadigheet din lijka.
Du hade ingen lön i kiärleekz guden rijke,
För all din hulde tiänst allenast mödan baar,
Och sällan litet nog fick du af henne svar,
Lijkväl du kunde ey ifrån din sköna vijka.
Var hon den kyskeste, som du det eielf bekänner,
Må jagh bekänna det, du var den trognaste.
Som lågand kärleekz eld hoos både könen bränner,
För alle älskogz paar var det det ädleste,
Och värt at hvar och een uthaf hans rijm det känner,
Igenom hvilke det är det lyksameste.
16.
ändas doch min sorg, när skal min kärlek ändas?
Mång dag och mången natt, mång månad ändat är,
Nu ändas detta åhr, och dig har iag än kiär.
All ting, så när som du, min kärkek, kan omvändas.
Är älska doch en dygd, och af hans flarn uptändas,
11 vem vil då skylla mig, är fåfängt det besvär,
Förgäfves trängtan min, onyttigt mitt begär?
Så väntar iag här på mig Veneridz dom må sändas.
Jag veet väl, när iag nu begynnar på nyt åhr,
At iag til gammal sorg en ny förökning fåhr,
Ju längre och ju mehr iagh älskar Venerid sköna,
Antingen hon vil väl eller och migb illa löna,
Och andre gåår förbij så många kring mig gå,
Men ey är i min macht den ena uhr sinnet slå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
