Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Rosenhane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23.
Jagh skulle gå min koos, fick ey rnehr kärleek öfva,
Men största mödan var at säya då godh natt,
Dhet ordet var för svårt eller och förgätit platt,
Jagh kunde ey säyat uth som iagh då var bedröfva’.
Medh kärligh blygsamheet, som kyske jungfrur pröfva,
Slog hon sin ögon.nijdh och rånade så flatt,
Som hade af ett sting henn’e hierta varit skatt,
Och tycktes säya migh: iagh beder ännu töfva.
Jagh hafver sedan tänckt så många tusend gångor:
Begärade hon det, hvi blef iagh icke qvar?
Dhen medh sin upsyn blidh migh binder så och fångar,
Förmåtte hon dhet ey, at iagh då lydigh var,
Dhet kan en annan gång emot min villia skee,
Jagh ville vara qvar, hon skull’ ey gärna see.
24.
Om serla afftonstund, när solen sigh nedhsänkte
I skogen, hände dhet iagh länge önskat har,
* At iagh kungöra fick den kärleek som iagh bar
Til Venerid och hvadh iagh där medh vijdare tänckte.
Vptänd när iagh nu sågh dhe sköna ögon blänkte,
Hon kunde väl förstå hvad min begäran var,
Och medh stoor höfligheet gaf migh der på til svar:
Jagh mått’ ey tvifla om, förgäfves iagh migh kränckte.
Lyeksam kärkomne dagh bland andra dagar alla,
Som komma åhret om! 0 at iagh mången gång
Än finge sådan roo om afiton stunden kalla,
När iagh om dagen har hafft aff min heta tvång;
Men efiter dhet iagh seer hon migh ey nödigt hörer,
8å går iagh dristigt fram, dijt kiärleek min migh förer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>