Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Rosenhane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27.
Dhet är en lijten tijdh, som iagh än måste bijda,
För än mitt långa håpp fulkomnat blifva kan,
Och sedan skal iagh få den rätta frögden san,
För hvilken länge iagh måst hafver mycket lijda;
Nu kommer snajrt den dagh, som medh sin ankomst blijda
Betalar alt förtreet, den siste på mitt vee,
Dhen första på min frögd, då skal iagh när migh see
Dhen, som alena migh hugsvalar vidh sin sijda.
Skal någon kunna få dhet öden migh vil ärna?
Kan iagh än fruchta migh, när hon migh inthet seer,
Och at iagh lijka så umgås medh andra gärna,
At iagh och icke är i hennes tankar mehr;
Men hvad förhinder är, som Frigga ey kan förandra?
Hon gör lät dhet, som Byns omöyeligt för andra.
28.
Så löper doch mitt skep med foglig vind och väder
In i en säker hampn, och hafver öfvergåt
All hafzens tara, storm som dhet har utheståt,
Och känner nn igen sin fäders bygd och städer,
Dhet kastar ankar uth, dhet trötta folket träder
Så småningom til landz som det har en gång nått,
Och låter föra up hvadh dhet har medh sigh fått
Och byter gladligh om dhe våta i tårra kläder.
Nu fruchtas ingen nödh, nu tagee seglen neder,
Och skeppet stilla ståår och drifves ingen vart,
Och ligger för sin stadh medh prydna stoor och heder;
Viseerligh gifver Gudh en så begärligh fart,
Vthgången blir väl godh om iagh kan tåligt bÿda,
Fast iagh för Venerid min än något måste lijda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
