Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Rosenhane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41.
Så länge som dhen sorg än varar, dhen i&gh drager,
Så gör lagh inthet rijm, som icke sorgligt är,
Men i som älskia dhen, aff hvem i hållas kär, *
Ehr tienar frögde sång och ey at man sigh klagar.
Lykeammer är dhen vist, som een kär vän behagar,
Behagas och igen; men ach, hvadh för besvär,
Hvad för een hiertans sorg och vee dhen altijdh bär,
Som älskar fåfängt alt, ehvad han gör och lagar.
Lyckeampt, lycksampt paar! hvad tusenlianda frögd
Upfinner kärleek ehr, i lycksamme vänner,
Som sådan liufligh tijdh fördrifven väl förnögd,
När både Hjka eld tillijka eder bränner,
Åt hvar kan när han vil dhen andras flamma lindra;
Men min eld ingen vill och iagh sielf kan ey hindra.
42.
Au gräs nu visnar bårt och gröna löfven falna,
Man seer mehr ingen ört och ingen vacker roos,
Alt är snart rutnät bort, all fägring är sin koos,
Och sommaren är all, man känner luflften svalna,
Så drager lusten bårt, dhe vijda skogar smalna,
Och dhen förr sorg har liafft blir hon nu dubbelt hoos,
Han blir aff sådan tijdh nu tyngre än dhet troos,
At starcke och dheraff försvagade gå valna;
Och iag, som hafver sielf dhen ganske sommars tijdh
För kiärleek lijdit vee, hur’ Ökes nu min plåga!
Ja är hon dher til vredh, som var migh förr så blijdli,
Försmächtar iagh än mehr af dhenna här min låga.
Dhet går migh nogh emoth, på all sätt iagh försökes,
Mitt håpp försvinner bårt, misströstan migh förökes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
