Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Rosenhane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47.
Uu blifver marken grön, på trän see man nn blomma.
Smà foglar komma igen och flyga par och par,
Nu blifver luffiten skär och dagen lång och klar,
Ty är nu hvar man gladh at sommaren vil komma;
Han bärer mången fram lust, nytta, frögd och fromma,
Som hafva lijdit nödh så länge vintern var,
Men ingen frögd för migh han ännu medh sigh bar,
Så länge mina rijm motte än stå och toma.
En har iagh inthet fått och kan så medh dhe andra
En liten hugnad få ail* dhenna åhrsene tijdh,
Ehvart iagh reser hän, i hvadh land iagh må vandra,
Jagh ingen får så kär i hela bygden vijdh:
Dy går iagh här medh sorg migh så åfft’ allena,
Och täncker tijd och stund allena på dhen ena..
48.
Kigh sades hennes dagh, som iagh har kär, tilstunda,
Dhen iagh altijdh i lust och glädie har begått;
För dhet så käre nampn, dhen dagen hade fått,
Så skal han, svarar iagh, nu fijras sammalunda.
En tage straxt up vijn, som bäst man kan åstunda,
En annan kalla hijt, mitt förra sälskap gått,
Medh hvilket iagh dhen dagh förr har tördrifva mått,
Jagh kan een gammal sedh försumma ingalunda;
Men doch, hvadh hoppas iagh at kunna frögd anrätta
Uthi ett sådant stånd, hvad orsak är til frögd?
Hon hörer inthet migh, för hvars skuld iagh alt dhetta
Nu täncker ställa an, min eld är inthet rögd,
Hvadh gagnar alt min lust, dher af hon inthet veet.
Som högsta lusten är, o alt fåfångligheet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>