Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Rosenhane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58.
Jagh hade vänt’ til löön för inine plågor många,
At få dhen sökte gunst uthi så månge åhr;
Men dhet iagh vänte minst är dhet som iagh nu fåhr
Til lön för min förtienst i all dhen tijden långa.
Jagh sökte blifva frij, och tages nu til fånga,
Medh löye lönas gråt, och kärleek medh förtreet,
Min troheet medh föracht, med harm min stadigheet.
Hvem hade kunnat tro, at migh så skulle gånga?
Jagh vänte at min eld medh vatn skulle släckias,
Och icke at han mehr medh ny eld må upväckias,
Och huru väl dhet är allenest aska igen,
Så slåknar lijka vist dhen flamman inthet än;
När hon nu alt förtärd och slätt uthbrunnin är,
Då först befrijas iagh at hafva Venerid kär.
54.
Hvadh du migh säger, straxt med lijka ord iagh svarar,
Jagh älskar, säger du, iagh älskar, svarar iagh,
Du säger iagh är din, är dhet så ditt behagh,
Så är iagh din också, så länge lifvet varar.
Men iagh bör säyat först, om icke iagh befarar,
At du, hvars enda gunst iagh söker dagh från dagh.
Skal hafva dhcr til, dhet iagh fruchtar högst, misshagh,
Hvårföre rädd iagh än migh inthet uppenbarar;
Och inthet dhet til at betänckia något mehr,
Och tvifla om min hugh, och välia ibland flehr,
Men til at sökia än mehr annan lycka först,
Förr än iagh beder dhen iagh skattar aldrastörst,
Som är at kärleek din medh goden rätt förtiena;
Dy hvem kan vänta löön, som icke först vill tiena?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
