Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Rosenhane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ï» alle hafva roo och alt som tryggiast såfva,’
Och mörkret alle ting betäckt dhen tysta natt,
Får iagh doch ingen sömpn i mina ögon fatt,
Dhen villa tysta natt och stilheet inthet låfva.
Hvij hafver, tänckte iagh, och icke fått dhen gåfva,
Som andra gifvin är? Så länge iagh dher satt
I sängen, at mitt håpp til sofva lyckas platt,
At icke var igen i mijne ögon dåfva.
Ar sömpn een gudh, som migh dhe gamble vise säya,
Bör honom ingen sorg och diupa tanckar väya,
Men heller driva bårt uhr vägen för sigh alt
Som honom står emoth; men inthet pruth nu galt,
Förr än migh rådnan fann aff mårgon och migh badh:
När Venerid stogh up, iagh skulle vara gladh.
60.
Som står emoth mitt hopp och hindrar all min roo,
Än kan iagh inthet see hvad iagh om digh skal troo,
Och hvadh uttydning hälst iagh utaff digh uthvällier;
Olyckor, fara och alt ont du migh förtälier,
Då iagh dher t vert emoth har orsak mehr til troo,
Uthaff min skönes gunst migh böra hafva roo,
Och inthet achta dhet hvadh nytt man om digh sälier.
Men hvadh är iungfrurs gunst, hvem kan hon säker göra?
Ett väder är hon lijk, som sigh förandrar snart,
Kan hända, när iagh minst dhet tror, så får iagh höra,
At gunsten omvänd är, hvadh håpp är sedan qvart?
Aft skönheet väl bestogh min kärleek, men doch mehr
Aff gunst och mehr är dhet, iagh känner, än iagh seer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
