Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Rosenhane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73.
Så vist som dhet är een allena, migh beveker
’Γϋ älska, ingen mehr, så och allenast een
Och ensam kärlek är, aff hvem iagh lijder meen,
All annan iagh uthslår uhr hiertat och förnekar,
Dhen til olåilig lust och kättia, speel och leker
Vil råda, är migh leedh; min kärleek han är reen,
Dhen andra dher uthaf een skugga eller skeen,
Som har upsatt sitt måhl i vällust och i smeker.
Aff dygd och aff behagh är migh min eld beskärd,
Han lärer älska dhen, som fins dhet vara värd,
Och sökia sä förtienst hoos dhen, som kan åthskiHia
Sine älskares begär, godh eller elack villia;
Ty är dhet vällust nogh at vara hullin kär,’
I bara älskandet dhen rena lusten är.
74.
Hvadh tecken seer dig an, hvad för en omild stiema
Så åffita uhr din fampn thar dine vänner bort,
Och nu så offta gör din bästa glädie kort?
Må hon så mycken sorg och stadigh mothgång ärna.
Skal du mehr aldrigh see dhen, du förr sågh så gärna?
Men aldrigh hindrar han nu mehr umgänget vårt,
Thet ödet var migh blidt, som syntes digh så hårt,
Emoth vår kärleek mehr förmåhr han inthet spieraa;
Ty var tilfridz at the ähre ey alla döda,
Som haa digh mehra kär än sielf sitt egit lijff;
Mitt uthi ängen grön thar du föruthan möda
Ett blomster, när du vilt, nu straxt ali sorg fördrijf!
Så snart thet åther spors, skiön Venerid är frij,
För eamblas älskare som kring en blomma bij.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
