Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Rosenhane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75.
Så snart the svarta moln med dimman tiok försvinna,
Och lemna Infilen reen och himmelen all klar,
Då frögdas thet igen, som för bedröfvat var,
NSr inthet solens lins them kunde stångia hinna,
8å mycket mehra täckt och gladt the skenen brinna;
Then tijdh emellan migh och then iagh älskat har,.
Thet hennes ögons skeen förhindrad’ något var,
Då var och så alt mörkt och skumt uthi mitt sinne,
Så var iagh och medh sorg och ängzlan så besvärad,
Och för thet mörkret så aif all min hngh förfärad,
At iagh had’ inthet mehr til önsk’ än få igen
The sköne ögons sken uthaf min bäste vän;
Ty Venerid är min sool som vederqvecker alt,
Lijf gifver, värmer, röör, thet vatnat är och kalt.
76.
Pörgäfves är mitt håpp och fåfängt at mehr vaka,
Then är sin koos, som iagh har hafit för alla kär,
Then som min kärleek var, then som var mitt begär,
Eens annors blir hon nn, nu snart ens annors maka!
Hvij har iagh dålt til thetz hon skulle migh försaka,
Och inthet sagt åth then, migh hielpt’ uhr mitt besvär,
Aif hvilkene skönheetz pracht iagh så betagen är;
Har iagh thet bittra, bland’ medh sötma, kunnat smaka,
Och kärleek inthet hafit odöid til kärleekz löön;
Ty til at hafvas kär beveker ingen böön,
Thet kommer i ens hugh emoth förnufit och sinne,
Och vijsdom utlie är, när kärleken är inne;
Kanske iagh älskat har förgäfves uthan lön,
Men thet är sant, iagh har och brukat ingen bön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
