Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Rosenhane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79.
Ett blåmster, nys upväxt och friskt, har mig bedragit
Medh fägring sin, ther thet ibland the andra ståår,
At iagh thet til at see ther dagligh kring om gåår,
Och ingen annan lust har iagh een tijdh migh tagit,
Til ingen serdels saak medh något alfvar slagit;
Jn mehra iagh thet seer, ju mehr thet skönheet får,
Och mehr och bättre lucht, som up i lufften går,
Som har nn vidt omkring dhen orten helt intagit;
Thet synes inthet aff så högh och lifligh färia,
Så vackra, täcke bladh, så prächtigh nprätt stam.
Om thet doch kunde stå at från förvisning väria!
Thet gior all andra gräs och liuflig örter skam,
Ty ingen roos, viol, lillia elTr annan blomma
Kan mehra dher emoth til någon lijkheet komma.
80.
Ώ& sade iagh, thet var een sött och lustigh plåga,
Til thetz at iagh förnam hvadh olijk kärleek var,
Then som man inthet gör, när man vill uppenbar,
Men sedan badh iagh Oudh migh hielp’ uhr sådan låga.
Hvadh, älska then iagh veet dher effter inthet fråga!
Then som min! sorg för leek, och eld för löye taar!
At. heller migh een lijk och tienligh kärleek drar,
Dhen både iagh och dhen, som iagh haar kär, kan äga,
Som vore så väl migh, som then iagh älskar, läck!
0 Frigga! henne doch så väl som migh upväck,
Dhen svaga elden tänd i mehra synligh flamma,
At hon må lysa klart och gifva mindre röök!
Hvadh skadar Venerid thet? Har iagh och fått dhen samma,
Du tör så väl som iagh, at hafva’n doch försök.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
