Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Rosenhane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97.
Thet är nog, at min mund tilsluten än fördöllier
Den oro och den strijdh, som är om hiertat kring,
The i fördålde rum fördålde många ting,
Män du, o arme hand, du säkrare fullföllier
Min sorg medh pennan dijn och inthet öfver höllier,
Ty fast du skrifver up så månge lönligh ting,
Så blir alt lönligt än och bundit som en ring
På diupa botns grund, then vatnet städze skölier;
Så länge iagh så vill, paperet veet alena,
Ehvad du veet aff migh, vij androm thetz förmena
At veta hvadh förtros tigh uthi hemligheet,
Til göma tusend åhr och är mehr evigheet;
Men ach, hvadh är för tiänst, iagh aff tigh skal begära,
At vittna om then eld, du skrifver migh förtära?
98.
Hvadh större lydna vil du stränge aff migh hafva?
Jagh gör hvad du begär, och när migh är befalt
Jagh kommer heller går och tijger så medh alt,
Din villia är min Iagh, den du vil för migh stafva,
Den hugen har iagh tänckt migh föllia skal til grafva;
Du tviflar, säger du, om fu migh vänta skalt,
Och synes digh nu mehr mitt sinne vordet kalt,
Bland dem, du för digh seer, som nedan aff en lafva;
Var altijdh blidh, så kan du finna migh mehr trägen,
Lät ingen rynkia sees vara på ännet ditt,
Så skal du hvar dagh få din lust uthaf din ägen;
En lijten rynkia nog förmår, tro migh thet fritt;
Den älskar är så full medh fruchtan och medh håpp,
Som hafvet fult medh vågh när vädret tändes up.
I: 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
