Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Rosenhane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så fri at kunna våga
Dän samma låta gå
Som för eder stor plåga
AfF kärlek måst uthstå;
Ja, fast i dän betagen,
0 hvadh höghmodigt sin,
I honom lijkväl dragen
1 stösta tviflan in.
Dän som i gören äkra
I älsken lijtet nog,
Och däm ehr ähre kära
I låtz ey komma ihog.
.8.
■A-ch, att dock dät, som liufiigast är
Skal bitterhet medh sigh hafva,
Och lijkavist hafvas allestädz kär
Dät, som kan lifvet förtaga.
Skulle vij kärlek hafva ännu,
At han måtte ey vara blinner!
Hvad gagnar han oss til sökia en brud?
Dän blinda vet ey hvem han finner!
Män iagh hafver fått dät söta förgifft,
Jagh trodde thet ey skulle skada;
Ach, kunne iagh doch mäd dänna min skrifft
Dän plåga för hänne beklaga.
Jagh måtte kanhända vinna dän nåd
At hon migh i tiänsten uptager,
Heller och at hon aff välbetänckt råd
Migh släpper och inthet bedrager.
Hon håller migh, män iagh vet icke hvij
Jagh kan icke tänckia på andra,
Dät är inthet annat än skrymterij,
Dät vore nu tijd til at vandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
