Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Rosenhane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eller kunde iagh migh trösta
Medh dät, at iagh ropar dig,
Mädan ingen hörer mig;
Om migh någon då förlöste
Hade iagh vijst stort behag
Til at siunga natt och dagh.
Har iagh alla mina dagar
Gifvit migh min Daphne kär,
Liufligt ähr migh dätt besvär;
Vet min kärlek sidst sä lagar,
At iagh doch får lön en gång,
Kanske effiter tijden lång.
Här har iagh medh suckar många,
Under trän i skogen sval
Uthi dänna gröna dal,
Klagat, at iagh såm en fånge
Så långt ifrån hänne var,
Ingen gaff migh något svar.
Kär migh ingen annan svarar,
Svarar echo til min sång,
Män migh giorde åffta bång,
När hon tycktes uppänbara
Hvad hon hade i sitt sinn,
Dän, som giorde sårgen min.
När iagh sågh at tanckar mina
Kunde inthet hiälpa meer,
Och at iagh än finge fleer,
Ända’ iagh äy siälff min pina,
Tänckte iagh dät är fortreet,
Min vän här aff intet veet.
Genom hvem skal hon få veta,
Hvem är dän dät säya kan?
Migh håller hon äy för san,
Dät finge aldrig annat heta,
När iagh siälff bekänna skal,
Än dhet vore skämtan all.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
