Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Rosenhane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36.
Dän vil ’Amor vist fördärfva,
Som han låter hafva kär,
En aff hvem så mödsampt är
Kunna någon gunst förvärfva.
Ty dän elden, som han tänder,
Släcker ingen när han vil,
Dätt hör samma guden til
Slâckia’n, dän som honom sänder.
Vij vete inthet hvad vij göra,
När vij älske, i medier tijdh,’
Guden säger altijdh: Lijdli!
Honom gite vij äj höra.
Hans råd vill du inthet achta,
Dit rådh duger ingen ting,
Din hug löper världen kring,
Menar digh för kärlek vachta.
Såsom skuggan han digh föllier,
Älska hvem du älska vill;
Dän, han har digh ärnat til,
Blifver din, fast han dät dölier.
37.
liât migh doch finna,
Sköne gudinna,
Din gunst emot migh,
Dy tröster inga
Migh andra bringa.
Är icke iagh olyckeligh?
Digh rättligh kalla
Amanter alla
En moder blijd;
De skutne äre
Aff din son käre,
Dem hielper du i rättan tijdh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
