- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 1. G. Stjernhjelm, G. Rosenhane och J. Columbus /
298

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Rosenhane.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sä länge the uthstängde
Hvad främmande them var,
Och intet uthlänskt mängde,
Så bleff latinen qvar.

Ther effter drogh hon tädan,
Then gode systren mijn,

Och lempnade them sädan
Oäclita dottren sijn.

Man troor thet kunna hända,
Jagh giorde lijka så,·’

Och ville migh bortvända
Från them som migh försmå.
Men thet är från mitt sinne
Fast långt och aldrigh tänckt,
Jagh blifver qvar här inne,
Ehuru iagh är trängd.

Här vil iagh ännu blifva,
Förthenskuld synnerligh, ’

At ingen kan migh drifva
Aldeles uth för sigh.

Och som the svenskes välde
Än intet fullväxt är,

Jagh migh nu fåfengt qvälde
Til at förbijda här.

Här effter alle dagar,

Och medh thess tilväxtz åhr,
Min vördning mehr tiltager
Och mehra dyrekan fåhr.

Nu restar migh förklara
Thet intet är mitt feel,

Om iagh ey säyes vara
Så skön och rijk och heel.
Orsaker äre många,

At iagh förachtat är,

Och uthaff tijden långa
Uthsprungne flyta här.

Thet första som migh skadar
Min ägen ålder är,

Them aldramäst beladar
Migh lära medh besvär.

The äldste orden mijna
En stoor deel intet veet,

En deel i skriffter sijna
Medh them gör mäst förtreet.
Seer man, at alle andra
Här brukelige tingh
Medh tijden sigh förandra
Och gå som i en ring.

Thet som en tijdh var seder,
Är en gång nederlagdt,

Och när thet är lagdt neder,
Tages åter uthi acht.

Ty emoot öden strijda,

Är fåfengt binda til,

Vij moste thet förbijda,

Hvad Gudh han hafva vil.
TherfÖre intet gäller,

När intet tijder är,

Man sigh moot tijden ställer
Och gör sigh tå besvär.

Om iagh nu brukad blifver,
Fast på ett annat sätt
Än lagen migh beskrifver
Och iagh är förr hoopsätt,

Så skrifvee iagh medh rätta,
Som bruket är i dagh
På våre bygder slätta,

I våre bönders Iagh.

I fall at något feeltes,

Är thet loffgifvit tå

Aff migh sielff migh tildeeltes

The ord, man bruka må,

Och intet främat taga.

Fins iagh ey räckia til,

Thet ingen kan doch klaga
Som rätt betänekia vil,

Än tusend ord iagh äger,

Som uppå andre mål
Man ännu intet säger,

Ehuru är theras prål.

Then orsak iagh än finner
Til mitt föracht är then,

I hugen intet rinner
Uppå the svenske män

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:09:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/1/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free