Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Rosenhane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På elfve språk nu trykkes
Calpijn, migh uthelagt,
Hvad må thet värden tykkes
Om oss, aff thet föracht?
Ja ther ij en uthtydde
Hvad thet ord Gothus var,
Hau säger at thet lydde
En groff och plumper kar.
0 tu, för alla grofva
Then aldragröffste took,
Som aldrigh var til Hofva
För tu thet skreff i book.
Fans någon, then ey viste
The Göthars ädle blodh,
Och någon, then ey prijste
Thess ridderlige modh?
Up, up aff eder dvala,
Försvarer nu hvar sigh!
1 måste och så tala,
Och stunom lempna krijgh.
Hvad hielper alt allena
Bedrifva något stoort,
Skal värden så få mena
Om thet j hafven giordt?
Här värket ändat blifver,
Så ändas edert roos,
Så framt then thet beskrifver
Han icke är ther hoos.
Men ingen vil nu böria,
Then något högre är,
Han blygz, at man skal spöria
Thet han har skriffter kär;
The ringa från sigh skiuta
Aff alt arbetet vårt
Är ingen frucht til niuta,
Ehuru thet är svårt.
Så många litet kunna
I höga värde stå;
Vil lyckan oss thet unna,
Mehr passa vij ey på.
Hvad the mehr sådant säya,
Kanske som minst förstå,
I: 20.
Bör eder intet väya,
At j ey skrifva må.
Förachtat ingen blifver,
Medh mindre at ju han
Orsaken ther til gifver
Förr än han stötes an.
Then, som betalningh söker,
Han skrifver aldrigh väl;
Hvem mitt beröm föröker,
Beprydas skal medh skäl.
Ey heller tienar straffa
En annan medh sin skriffit,
Thet gitver nogh til skaffa
Och är ett mitt förgifft.
Vidhlyfftigh skrifft oss ledes,
Skriff välbetänckt och kårt,
Medh hast du ingaledes
Skäm tijna förior bort.
Hvar man thet skal bekänna,
At intet språk så svårt
Thess egenskap rätt känna
Är funnit än som vårt.
Latinen läres skrifva
Så lätteligh och snart,
Mehr tijdh skal en sigh gifva
Til bruka migh medh art.
Och ther som svårheet finnes,
Sigh läter konsten see;
Hvad uthan möda vinnes,
Kan uthan ähra skee.
Jagh sörjde, näi migh sades,
At nordast i en vrå
I fängelset inlades
Then, som iagh hoppas på.
För thet han hade brutit
Jagh nästan qvijder än,
Och hade gerna skutit
I hans rum många män.
Nogh ledli iagh, tå han fängslas,
Kanske thet var hans rätt,
Ther öfver doch mehr ängslas,
! A t han förgät migh slätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
