Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Columbus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lethæum ligat ecce gelu tam vivida membra,
Et species oris marcida tota jacet.
Quam malles acri in pugna, si fata tulissent,
Horrisonas inter procubuisse tubas,
Terribiles ubi bellipotens deus ingerit enses
Et tormentorum fulmina sæva wolant,
Sanguis ubi fesso tibi pectore largior isset,
Pro sancto patriæ fusus amore tuæ!
Credimus hanc placuisse tibi, fortissime, mortem.
Plurima virtutis sunt documenta tuæ:
Saucia cum nostro palleret Dania bello
Et tremeret validos Hafnia quassa Gothos,
Non aberas ; audax animus se prodidit ipsis
Inquè rudimentis pignora certa dedit.
Gloria maturæ venisset quanta senectæ,
Ætate in prima quæ modo tanta fuit!
Sed fatis aliter visum est: maturior annis
Est numeris breviter vita peracta suis.
Ach har thet ädla lijff så hastigt sigh fullbordat,
Och fallnar dock så snart then sköna Winter-Roos?
År dödsens snälla lopp så snart fullkomnat vordet?
Går doch then fromma siäl så fort från oss sin koos?
Ach, hvilken liten tijd han ville hos oss blifva,
Och med sin täckligheet beveka oss thess meer ;
Och sedan efflter sigh thess större längtan gifva:
Hvad kärast är, går bort, när thet sigh bäst beteer.
Thet högt beprijste dygd, then tapperheet, som lyste
Af prächtigh ähreglantz och värfde mycken prijs,
När hon i rättan tijdh bland fienden sigh vijstéj
Af döden nedläggs nu, som solen smälter ijs.
Dock lägges aldrigh nedh thess stora lof och ähra,
Som altijd blijr i floor och grönskas stadeligh:’
Af dödsens pijlar hon ey låter sigh förfära,
Hon växer fort och fort och vidt förmeerar sigh.
Och man så tala må: Han tycktes allom vara
Thet längsta lijff väl värd thet ädla, friska modh
Utslächtes altför snart, som aldrigh ville spara
För konung, land och folck sitt käre lijf och blodh.
Ey tycktes Gudi så; Gudh annorleds vill laga.
Ey döma vi så rätt; han veet vår nytta bäst,
I: 22.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
