Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Columbus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då sade pilten meer: Så lär mig henne känna,
Hur’ sijr dhen lillian uth? Sij du på förgen dhenna
Som är uthi mitt håår, så sad’ dhen gamble man,
Om hon och är så hvijt, så tag man henne an.
En reen oskyldigheet han ville dher med prijsa,
Och dygdsens rätta pracht dhem oförfarnom vijsa.
Säll dhen, som så sin värld här hinner genom gåå,
Åt han medh Guds tilhiälp kan obefläckiat ståå.
När åhren stijga til, dhe starcke seener krökias,
När kroppen luuta vill och kan ey gärna möökias,
Man blifver tung och seen, ens lius det svinner bort,
Bekymbret mångfalt är, men lusten svag och kort.
Då rönes huru man sin väg har genomvandrat,
Om man på dygdsens strååt har blifvit oförändrat,
Och stadigt eller ey; rättrådighet och dygd
Då vinner prijss och looff, men orätt står mcdh blygd.
Sij medh hvad ärbarheet dhe hvita hååren skijna
I rättan heederkrantz! Gull och demanter fijna
Ey gåå mot denne glantz, sidst på dhes döde mull,
Dhet minnestecken står, som aldrig slås omkull.
Her rådman, hvilkens siäl ibland dhen reene skara
I salig roo nu fins långt från all sorg och fara,
Men kroppen hvijlar här, har dhetta vunnit alt
Igenom Herrans nådh. Hvad honom var befalt,
Med bästa samveet sitt han efterkomma söökte.
Gudh och dhes trogne flijt medh mycken ynnest öökte,
Men sidst i himbla-saal dhen hvijta krantzen gaf,
Som största prydnan är och aldrig falnar aff.
Skrifvit i största hast och öfversändt aff
J. C. p. p. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
