Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jesper Svedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tör godt skick skull en menniskoordning.” Sålund«
vistades han en längre tid i Lund. Då han vid afresan gjorde
sin underdåniga afskedsuppvaktning, var konungen honom
särdeles bevågen, räckte honom handen och önskade honom
en lycklig hemfärd.
Den ynnest Svedberg haft för de båda Carlarnes ögon,
åtnjöt han i nästan ännu högre grad äfven hos drottning
Ulrika Eleonora. Men det stora förtroendet på det ena hållet
framkallade lika stort misstroende på det andra. Han
misstänktes att vilja stifta oenighet emellan henne och
ständerna, som voro församlade till den märkvärdiga riksdagen
1719. Dessa misstankar förstorades allt mer och mer,
hvårföre landtmarskalken trodde sig böra uppmana ärkebiskopen
att göra Svedberg föreställningar derom jämte tillsägelse att
afhålla sig från riksdagens sammankomster. Detta gaf
Svedberg anledning att till ständerna adressera en försvarsskrift,
deri han yttrar: ”Detta spel är icke i går eller i förgår
med mig börjadt, utan för mer än 30 år sedan. Om det
vore sannt, som man nu tiilviter mig, skulle jag sjelf
döm-ma mig ovärdig att sitta såsom herredagsman, utan
skyl-’ dig att undergå Görtz’ dom och straff; skulle det deremot
icke vara sannt, är ju i alla motto rättvist, att den, som
mig en sådan grof missgerning offentligen tillagt hafver, må
undergå det straff, som Sveriges lag förmår. Jag hafver
samkat mig grå hår med ära, tänker oek med Guds nåd
bära dem med heder i min graf, och så länge konung
Davids psalmer 17 och 27 stå i psaltareboken, skall ingen,
huru myndig och mägtig han än inbillar sig att vara, utan
Guds särdeles tillåtelse kunna röra ett hår på mitt hufvud
eller tillfoga mig någon men, utan jag skall ännu, såsom
ofta förr, förnimma sanningen af Davids ord: ’När du Herre
förnedrar mig, så gör du mig storan’; och vet jag, att min
ängel får af Gud befallning, att hafva till reds en krona
att sätta på mitt hufvud, när jag skiljes hädan och
kommer i Guds rike. I mellertid sätter jag mig på mitt ,
he-dersställe neder, fast med större frimodighet, fröjd och
beröm”.
Då regeringsformen af år 1720 skulle stadfästas såsom
”den grundpelare, på hvilken Sveriges välstånd berodde”,
yttrade sig Svedberg skarpt emot dess antagande. Han
förklarade dock, att han visst icke stred för
”envålds-regimen-fcet”, tvärt om bekände han öppet sin tanke om dess skad-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
