- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 15. J. Swedberg, H. Ausius, A. Amnelius, N. Tiällman, J. Schmedeman, P. Törnevall och C. Eldh /
243

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peter Törnevall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och offta af sådant en obetänkt skämmer,

Them såsom förr varit hans såtaste vänner,

I motgångz olycka, hvar van tå ey håller
Fast trohéet, all vänskap blijr snarlig tå kåller,

En svala om våren hon när oss tå flyger,

Om vintren bon borta "långt från oss tå smyger.

Så äro mång’ vänner i lyckan tilstades,

Lät lyckan sig vända af them tu ey glädes.

Ehuru vän, ovän sig mot tig förhåller,

Ett godt och fromt hierta lag’ tu dock behåller
Så länge vij lefva, så är tbet vårt öde,

Som stadigt oss föllier till thes vij blij döde,

Moot andra vij råka nu antingen bryta,

Eli’ andra oss giöra, tbet som vij förtryta,

Then som i kohlbodar vill länge omgånga,

I them en svart smeta han snarlig kan fånga,

Tben såsom i qvarn-huus en långan stund vistas,

På honom och ändtlig ett miöldamb kan ristas;

Alt lijka o?8 bänder, när länge vij drifvet
I thetta här svaga och smittsamma lijfvet,

Vij annars ey kunna än yrasoro orena,

Hvar andra, förtörna, belacka, förklena.

Men medan tbet boglig Gud mondc misshaga,

£3är menskior emellan sig hata all daga,

Ty vill han att brotzlig skall icke förtryta,

Med affbön förlijka hvad han haar råkt bryta,

Tben andra och måste tå villigt förlåta,

Och lefva inbördes i sämia så såta,

Men Satan gor biertat hoos månge som koppar
The skulden ey vela ehrkänna, han stoppar
Till munnen, att icke the gitta af beda,

Han ögonen theras och vränger på sneda,

The vela tben andra blijd upsyn ey gifva,

Till missgunst och vrede städz mon han them drifva.
Han listigt them lärer sin ondska uhrsäkta,

Them myckit ingifver sin barm att förfäckta,

The säija: Han hafver så grofft mig nthskämdt
Så höglig motbrutit, så arglig mig klämdt,

Jag kan ey förlåtat. Men säg hvar tu ey,

Tin Gud emot brutit, kan tu säija ney?

Mon att tå tin nästa sig verr haar försedt
Mot tig, än tu hafver moot Gud tig betedt?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:11:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/15/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free