- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 15. J. Swedberg, H. Ausius, A. Amnelius, N. Tiällman, J. Schmedeman, P. Törnevall och C. Eldh /
247

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peter Törnevall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ey ädlare båfva Gud kroppen haar gifvit,

I henne han bafver sin egen bild drifvit,

Som drottning bon kroppen förnufftig kan styra,
Nedkufva och dämpa thes lustar så yhra,,

Inprentat i henne och samvetet lyser
Gudz lag, ocb dygdz gnistor hon uthi sig hyser,
Tu släck ey then elden som Gud i tin sial
Haar uptäudt, gör icke tin siäl till en trål,

Dygd siälene8 hälsa tu städze haflf kiär,

Dygdz foster är ähra^ Gud ährans Gud är,

All odygd hon altid Gud ähran bortbär,

Lag att tu i verlden städz vandrar med ähr’

Tu måst ey allenast städz hafva en blygd
Att göra hvad såsom är emot all dygd;

Tu måste och vakta, tu tig ey forta’r

Mot hvad som till odygd nu något skeen har,

Tv när som vårt rykte kring bygden uthgår,
Och aldrig så litet ett lyte undfår
Fast thet är cy sanning, thet hänger dock fast
Ocb sällan thet skarfves hvar såsom thet brast,

Ett glas när thet spricker och faller i tu,

Thet väl ey kan botas, thet see vij ju nu,

Man foge thet samman hur tätt som man vill,

Dock remnan hon läkes ey aldrig helt till;

Then som en gång hafver ett ähr-lvte fatt
Han icke kan göra thet sedan mehr gott,

När ähran haar fångit en gång ett stort feel,

Tu aldrig tå sedan gör henne rätt heel.

Om hon från tig fijker och tager sin gång,

Tu får ey ’gen henne för penningar mång
För välde och trotzan, för högheet och mod,

För prål och prakt icke fås ähran så god,

Ey heller med lister, konst, lämpa och fog,

Hon åter kan vinnas af henne then tog,

Om tu än vill resa till påfven i Rom,

Ther med tu ey finner then ähran så from,

Ehvar tu vill fijka, vill fara och vända,

Tu finner ey ähran vid verldenes ända.

Tänk ähran tben dygden så fager och hull,

Ar illa bortsålder för verldenes gull,

Then framgår väl dristigt som ähran sin bar,
Fast icke han sammet och siden-tyg drar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:11:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/15/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free