Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peter Törnevall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att man uthaff högmod fast sällan kan bära
Förnufftigt sin lycka och goda råd lära,
Olyckan hon späker sig sielfver och tager
Förnuflftet till råda, betänkligt sig lager.
Om Gud i god lycka godt sinne beskärde,
Vij skulle ey hålla så noga i värde
Tbet 8om vij tå hade, vij skulle betäncka
Tbet som oss olyckan kan tber emot skäncka.
Ty bed Gud i motgång att korsset blijr smärre
Och frukt1 i tin medgång att tbet kan blij värre.
Tu gif tig i motgång ey myckit till puster,
Gn hefftig sorg snarlig kan ändas till luster,
Ett bagel mot taket fast tbet än hårdt bul rar,
Tbet taket ey bräcker, men skadelöst mulrar
Så bänder starkt sinne när motgången rasar
Tbet icke tå bräckes ey heller stort fasar.
Ett ängzligit sinne och qvijdande mund
The koreset titt göra fast tungre all stund.
Sorg icke är syster, fast sofver bon när,
Sorg ingen ting båtar, men skada tilbär,
Att blifva fullrijker, hög, aktat och gill,
Frisk, lycksam och säller sorg gifva ey vill,
Sorg mången man dräper, vårt lefnat gör tungt,
Gör ansiktet gammalt fast thet än är ungt,
Vij kunn’ uthan koreset i verlden ey gå,
Men sorgen vij kunna dock låta bestå,
Vårt lefnat må lijknas alt vid ett kort-spel,
Att högste stick vinna oss offta slår fel,
Oss tilstår thet icke få kort som vij vill,
Men med tbem vij fångit, tbet hörer oss till,
Att vijsligen spela; så kunna ey vij
Städz hafva tbet vilkor vij gärna skull’ sij,
Men vijslig att bruka thet vilkor vij nådt,
Vij bafve till sådant af Gudi vett fått,
Om vij tå vårt vilkor, nu bruka ey rätt,
Hvad bielper att gråta mång tårar så tätt,
En hedning haar kunnat så drista på sig,
Han sagt haar: Ey skulle thet. skräcka stort mig,
Om himlen på jorden nedbrakade brått,
Slikt mod man hoos flere och hafver förstått.
Svårt äret i nöden att var’ uthan skräck;
Men lijten bondpåike han kan med en kiäpp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
