Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peter Törnevall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med sig bon mon hafva tben sömpnen så soöt,
Som giärna vill trifvas i sängen så blööt,
Med tig bon last bafver att nappa en steek,
Att svulten tu blifver, tom, mager ocb bleek,
Kan bon man sin boning hoos tig en gang få,
Hon skada tig gifver i hvarie huus-vrå,
Hon bryter ned gärdz-gård om ängiav ocb gärde»
Hon kan sig ey döl lia hvsr hon är på farde,
Hon vill tig förmena kiärr, skogar och änger
Att rödia, ocb såledz från nyttan tig stänger,
Hon städer ey gärdtzle i skogen at sneda,
Ey timber att hugga, ey riågor boreda,
Hon tig ocb förbiuder att sv$die-land hugga
Ocb beder tig hvijla i svalkande skugga,
Hon vägrar ocb dyngia på åokren utköra,
Thea mindre i ladan får tu ocb införa,
Hvass tistel, blåklinter, tin åcker mon gifva,
Ty rog, korn och bvete vill lättia fördrifva,
Och skyller tå sedan på skuur och solskenen,
Att åckren är skallot alt som åekers renon,
Hon vill icke axen på åkren upplåcka,
Thet kostar så rnvekit att ryggen nedbåcka,
Hon vill icke fiängia bast, bark eller näfver
Ocb annat att giöra bvad sommaren kräfver,
Men sommars varck’ brukar bon om vinter-tijder
Ocb vinterens gärning om sommaren blyder,
Hon afvogt alt vänder och sätter bak fram,
Alt bvad bon skall göra thet är en stor skam,
Tå /andra haa möda, bon bafva vill roo,
Ty haar hon ocb stadigt ett ynkligit boo,
Hon tycker att vägen är henne för lång
I skogen att hugga sig bumlegårdz stång,
Hon ansar och intet om rofvor ocb kåbl,
Ty mister det våpet så många god* måhl,
Ett måhl, som är hungrigt thet plägar om åbr,
Gemenlig fast bängia thet andra i båår,
Hon sköter ey beller om fiskiare-reda,
Att foglar ocb harar i giller jnleda,
God fuller är fisken på fatet att taga;
Men lättia vill honorp af vatnet ey draga
Till ijssbillen icke bon låter sig täjnm,
Vid kallaste vinter hon sig ey vill vänia,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
