Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Eldh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herr G rubb, jag förde sidst en sorg betagen penna,
Då er dygd-ädla vän i grafven lades nid;
Men nu så måtte I, så väl som jag, bekänna,
At sorg och glädie ha’ sin rätta bytes tid.
Man får ju lika fuk uti eft vördsamt minne
Behålla den, hvars dygd var dygdens profvesten?
Men framgent plåga sig igenom ängsligt sinne,
Giör den, som tror, at dygd ej finnes mer’n hos en.
Sant nog; er maka var en ricbtig dygde-regel,
Bn ros i fägring på sin ungdoms gröna qvist;
Men här så fån I ock en giltig skåde-spegel,
Som visar alt i hop, hvad I tilförne mist.
De ’stämma bägge in rätt uti lika thoner,
I ungdoms lifiighet, i fägring, dygd och vett,
I giören intet mer än byten om personer;
Men hvad väsentligt är, det är hos begge ett.
Men I dygd-ädla brud, I giören annat byte,
I få’n hvad eder är tilförne obekant,
Ett stånd, som Eden sielf, förr än som något lyte
I verlden kunnigt var, hölt för sitt nöjes pant,
Ett dygdigt ächta stånd, som er tilfyllest nöjer
För hvad i mista lär; i det en redlig vän,
Som er til villig tienafc sitt hela hierta böijer,
Han gier för hiertat ert sitt hierta er igen
I få’n en sådan vän, som prof och märke gifvit
Deraf, at älska den som kärlek värdig var;
Men sig sitt byte nu til ingen skada skrifvit,
När kärlek åter gier, b vad döden röfvat har.
At mista ängsligt är; men til at återvinna
Hvad man tilförnd mist, giör saken mera kort,
Och som, herr brudegum, I sådant vet besinna,
Så drifver nöjet nu den förra sorgen bort.
Förnöjde lefven då uti ett ächta nöje,
Tag åter, min herr G rubb, hvad I förlorat har,
Och dygd-bepriste brud, gif genom blygsamt löije
A t er förnöjde Grnbb ett ricbtigt åt ers v ar.
Lät freden, hvilken nu i Sverget börjar grönska,
Bli er en sinnebild om stadig sinnes fred,
Sig vise ingen strid mer’n den, 1 sielfve önska,
Den millan nögde två man aldrig ledes ved,
Jag menar stadig kamp, om hvilken dera delen
Igenom större prof i kärlek tnåtte rå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
