- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 15. J. Swedberg, H. Ausius, A. Amnelius, N. Tiällman, J. Schmedeman, P. Törnevall och C. Eldh /
307

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Eldh

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Så kom Rättrådighet, som ler åt all den lag,
Som ej fullbordad blir, roen stannar uti orden.

Och soro att henne se är ovant uppå jorden,

Så togs hon här emot med största välbehag.

Hon fölgde en, som var uti vår brudgums siäcbte,
Sin vän, som efter lag vid dommar stafven brächte.

Se’n fölgde många än af andra dygders tal,

Som ledde b var sin vän och äfven dygder samma,

De gingo åter ut att giästerna anamma,

Och föra all’ i hop til denna glädie-sal,

Hvar som han9 vissa art år til det goda böigder,

Var med sin egen dygd som följeslag förnöigder.

Jag stod och såg uppå tiis festen var förbi,

Då brachtes tiden til med siunga och med lofva,

Så med ett skickligt bruk ej missbruk af den gåfva,
Som högden skiäncka plär, se’n fick jag äfven si
Ett lofligt tidfördrif ej efter giängse vana
Men ärbart, som det geck vid bröllopet i Cana. ’

När jag, som såled’s sedt do andras följeslag,
Mig äfven vände om min ägen at förnimma,

Så fick jag tydligt se af godt en liten strimma,

Som docb med mera ondt sig gifvit uti lag.

Jag såg min ledes-vän, fru Infall af Capricer,

Doch ej så blind att hon sig tyckte vara viser.

Hon stötte med en fint uppå min ena arm,
Kom, sad* bon, kom och gack uti det andra laget,
Der skal du finna folck som är af värre slaget,

Och utaf denna fest ha* bryderi och harm.

Jag fölgde med och såg i lasters ägen kula,

De förras veder-spel och alla voro fula.

Fru Afvund etter full i mörcka klyfftan satt,
Förgifftetz gula gårr om munn och läppar yrde,

Och som en orme gadd dess liud och läte styrde,

Så hvästes orden fram i grufve-svarter natt,

Ja, ormar, dem förgifft så godt som klämt i klåfva,
I stad för hufvud-hår de lågo uti tåfva.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:11:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/15/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free