Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Eldh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag ville prestens ord med ägna infall smycka,
Rätt for n vi skildes åt nppå den samma qväll,
Och en välsignelse på sådant vis uttrycka,
Som gier vår brudgums namn i ord se Win ge sell.
Jag ville heldre ej vår jungfru brud forskona,
Men Anna Arckenboltz i bokstafs-växling se,
Som blir i äcbtenskap sin mans helt sanna krona,
Hur kan på bättie vis man ordet ära gie?
Dygd-ädla begge två, herr brudegum, I som viseo
Igenom flit och vett, hvad i ba’n in om bord,
I edert tilstand nu med rätta lyckligt prisen
Fast mer, ån yttras kan igenom några ord.
Ty jungtru Arckenboltz en dygdens egen spegel,
Den man på denna tid med rätta undrar på,
Hao blir til eder bielp, en vacker hustro-regel,
Hvar efter mången an sig flitigt rätta må.
Ocb, dygderika brud, I få’n en sådan maka,
Som jemte det han blir ert bufvud ocb försvar,
Gier vid sin sista blund den bedren er tilbaka,
Att I från denna tid hans ära varit har.
21.
i
Äcbtenskap forliknadt vid No» arck,
då bokhållaren herr
Carl Wiage
med jnngfru
Aaaa Arekenh.lti
sam man vigdes,
som skiedde uti Helsingfors den 26 Ang. 1723.
Jag tycker att jag bör, det är en rolig sak,
Här kommer en poet, som bar sin egen sm*k,
Han tvingar likhet^fram, rätt som ban vor’ befalter
Ocb är, oro icke sielf, dock til sin likhet balter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>