Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Eldh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men lemna, kiäre vän, poeten uti fred.
Förarga bounm ej, han har sin egen sed,
Tag dig tilvara grant ock väja du den styggen,
Skönt han då vore halt ock hade knyl på ryggen,
Thyrtæus, en poet, som bade begge fel,
Han skaffa gien om vett åt Sparta vunnit spel.
Hiponax lika-dan sin’ verser såledz vrängde,
Att ovän Bubalu8 sig sielf i harmen hängde.
Nog kan jag täncka, det man undrar der uppå,
Hvar jag en likhet skal vid denna saken få,
Samt hur jag finner, som vid Noæ ar ek och stufva,
En med olive-frucht behagligt prydder dufva.
Men lemna mig tilfreds, jag lär väl finna råd
För dufvan äfvenväl, ett fredsens förebåd,
Ty tiden gifver alt, om sådant tvifie ingen,
Jag bafvér dufvan ren så godt som mitt på vingen.
Nu gripes värkct an, at visa det i alt,
Ej denna liknelse kan synas vara balt.
Ock skiönt vid sådan sak jag skore uti bredden,
Så får ju en poet gå litet uppå snedden.
Som Noack i sin arck den hårda döden slapp,
Så slippes döden ock igenom ächtenskap.
Mond tro jag skrifver slikt för blotta tidfordrifvet?
Nej, uti ächtenskap man håller sig ved lifvet,
Ty menskio-slåcktels lif, som eljest gick i qvaf,
Med Noæ gamla verld, befrämjas derutaf.
Att vi i denne arck vår varelse förvara.
Hvad har du här emot i något mål att svara?
Kan skie, min kiära, du en väg derjemte vet,
Som utom ächtenskap befrämjar fruchtsamhet?
Men gå i detta mål en väg, som är förhuden,
Ar likt vid Noæ arck att hängia sig på suden
Och drunkna likafult, ty hvilken tro begiär
Föröka stammen sin på vis som nesligt är.
När lifvet lefver så, att hedren skier til korta,
Må sielfva lifvet ock så gerna vara borta.
Nu gick det något an, få se om äfvenväl
Af sielfva tidsens längd ej finnes något skiäl,
Tör hända bara jag min räkning såleds lagar,
Att fyrti* vekor blir i stad för fyrti’ dagar.
No gick det väl ihop, dock bör jag se mig om,
Om dufvan icke far den vägen, som hon kom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
